Från idé till verklighet!

För några år sedan så föddes det en idé hos mig. Jag ville hjälpa och stötta andra anhöriga som satt i den situation som jag en gång hade gjort. Men hur skulle jag göra det? först och främst så gick jag igenom: vad hade jag själv saknat under dessa år som medberoende? Det första som kom upp var stöd som jag sökt hos tex socialen,psykologer,polis,kuratorer osv. Ingen av dessa förstod vad jag gick igenom. Här hade jag nåt nu som de inte hade: Erfarenhet! Jag skulle kunna förstå andra anhöriga vad de gick igenom. Maktlösheten, känslorna, kaoset osv.

Utbildning då? Jag valde att plugga till samtalsterapeut. På det viset skulle jag kunna nå mina klienter samtalsmässigt bättre. Kunna ställa de rätta frågorna och komma åt dom på ljupet. Ha hjälp utav Kbt osv. När jag läste till samtalsterapeut så hamnade jag i en grupp med några fantastiska kvinnor. Vi hade alla olika bakgrunder. Men att lära känna dessa människor som gav mig en massa positiv feedback, gjorde mig starkare som person.
Jag började att sitta i sängen på kvällarna och jobba på en affärsplan. Läste bok efter bok om företagande och hur man skulle lyckas med sin verksamhet. Jag googlade, räknade och bara lapade i mig all kunskap och information jag fick tag på. Steget sen blev att jag reggade mitt företag på Bolagsverket. Nu kände jag att allt var i rullning och jag var igång! Efter ett tag var det inte hållbart att sitta i sängen med alla papper och böcker. Så jag gjorde i ordning en hörna i tvättstugan som ett litet kontor. Men det blev också för litet tillslut. Då fixade jag ena rummet i huset som kontor. Tyvärr har detta rummet också blivit för litet. Så nu jagar jag kontor/lokal inne i stan. Har en idé att dra igång anhörigskvällar men här hemma finns det inte plats. Till fredag ska jag iväg och kolla på ett kontor/lokal inne i stan. Det spörs om det är nåt att ha. Men jag håller tummarna.
När man har drömmar så ska man försöka att jaga dom. Nåt som har hjälpt mig mycket är att sätta upp mål. Både stora och små och även deadlines.
Tittar jag tillbaka så ser jag hur långt jag har kommit. Analysera framsteg och bakslag, men framförallt inte ge upp. Förr hade jag inget hopp om framtiden. I dag längtar jag och ser fram emot den. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig!